Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
samtal öfvergick till »slarf», ej heller att ett i början
oskyldigt skämt i hans närvaro fick gå öfver sin rätta
gräns. Så snart skämtet ville räcka för länge, eller om
någon skulle fälla ett enda ord eller antydan »som icke
höfves» —- då blef Rosenius på en gång allvarsam och
fäste sina stora djupa ögon pröfvande på den som talade.
Och aldrig såg jag någon få den blicken på sig, utan
strax blifva »nykter» igen.
Så var det äfven vid den middag, jag nu åsyftar.
Ahnfelt hade, just innan vi skulle stiga upp från bordet,
talat litet för länge om en, visserligen alldeles oskyldig,
men synnerligen lustig öfverraskning, som inträffat dagen
förut; hvilken berättelse väckt mycken munterhet,
särdeles hos ungdomarna. Men »nu kunde det vara nog»,
tyckte Rosenius. Lugnt och allvarligt såg han sig
omkring, och stämningen blef åter genast stilla.
När sedan alla på eftermiddagen hade samlats i
förmaket, sade R.: »Det har talats om ledsamma
öfverraskningar, och man har anfört flere exempel på sådana.
Men den största och förskräckligaste öfverraskning, som
kan drabba en människa, är den, när någon under sin
lefnad vandrat fram mot evigheten med ett falskt och
ogrundadt salighetshopp; hon dör och vaknar — för
sent! — till insikt af sitt själf bedrägeri. Då blir hon
ej blott varse synder, dem hon i tiden aldrig tänkte på
eller ville erkänna såsom synder, utan finner ock, att
hela hennes väg genom lifvet varit falsk.» — Därpå
fortsatte han med en allvarsam varning för sjalfbedrä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
