Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
geriets fara och en kärleksfull maning till alla att icke
försumma Guds nåd, icke »vandra i mörkret» med någon
obekänd synd, utan »komma till ljuset» medan ännu
allt kan få bekännas och så varda hotadt.
Alla voro gripna och sutto länge tysta, till dess
den präktige mannen från Norrland (jag har glömt hans
namn) frågade: »Men kan då ingen vara trygg för
att blifva bedragen? Skall äfven den, som af hjärtat
beder: ’Herre, utrannsaka mig och få veta mitt hjärta’,
den som högst af allt begär att ’vara funnen i Kristus’
och kunna ’vandra i ljuset’ — skall äfven han nödgas
frukta och tänka: Kanske jag ändock till slut skall
med förskräckelse få se, att jag bedragit mig?»
Då fick Rosenii anlete silt mest blida och
kärleksfulla uttryck, och han sade: »Här sannas Luthers ord,
att de som borde frukta, de frukta icke; och de som
icke behöfde frukta, de frukta.» Därpå framhöll han,
huru trygga »Herrens elända» borde och kunde vara;
men huru just dessa »fattiga i anden», dessa som
alltid själfva döma sig och till hvilka därför i hela
bibeln icke finnes ett enda hårdt och förskräckande ord,
utan som äro föremål för ali evangelii nåd, — huru just
de af djäfvulen beskjutas i samvetet samt alltid äro
färdiga att misstänka sig själfva; så att Herrens ande har
samma möda att öfvertyga dem om att de hafva det
väl med sin Gud, som han har svårighet att kunna
öfverbevisa de säkra, starka och själfbelåtna om att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
