Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
På utsatt timme stod vagnen för dörren, och prin-.
sessan, åtföljd af hofmarskalken Silfversköld, fröken Ad.
Rudenschöld och mig, begaf sig åstad till det af H. K.
H. stiftade och underhållna hemmet för ålderstigna
fattiga. Det var synnerligen väl hållet och ingaf
öfvertygelse om att dess invånare trifdes väl. Det var
verkligt rörande att skåda de gamlas glädje och förtjusning,
när de fingo se »sin» prinsessa och höra att hon skulle
stanna en god stund hos dem.
Efter en rond genom rummen och efter utdelandet
af medförda gåfvor af mångahanda slag, yttrade
prinsessan: »Nu, kära vänner, skolen I slå er ned, så skolen
I få den bästa af alla gåfvor: Guds eget ord. Pastor W.
har lofvat att tala en stund till vår uppbyggelse.» Nå
väl, gummorna hade sina själfskrifna platser: de satte
sig på sina sängar. Men för oss öfriga fanns i rummet
blott en låg träbänk och en trästol — eljest ingenting
att sitta på. Jag framsatte då trästolen åt prinsessan,
men — hon vägrade att mottaga den samma, i det lion
sade: »Här är nu pastorn ’konungars konungs’ sände-
bud, och därför skall pastorn hafva stolen; jag och
Adéle sätta oss på bänken.» Naturligtvis gjorde jag
vördsamma invändningar häremot; men med furstlig
värdighet och fasthet svarade prinsessan: »Låt det bli
som jag sagt!» Och hon slog sig ned på bänken. Men
då denna saknade ryggstöd, och då prinsessan af
svaghet icke skulle mer än en helt liten stund kunnat så
uthärda, ropade hon till sig två af de trefligaste gum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
