Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
muntran. Hon var ock den, som efter predikan med
största intresset frågade eller gaf goda uppslag i de
samtalsämnen, som då kommo å bane.
Snart hvarken kunde eller ville prinsessan dölja hvad
som med henne föregått, och då — ja, man förstår lätt
huru detta upptogs. Att någon ’utan nödtvång’ vill
blifva en verklig kristen och därmed få öfver sig namnet
pietist, det utgör i alla tider % en dårskap för världen».
Särskildt i de åren, innan kristendomen var så känd och
så pass allmän som nu, var prinsessans omvändelse
något oerhördt galet. Att vara »lagom» gudfruktig, så
att man kan bibehålla vänskapen med världen, det
ansågs då och anses ännu såsom något förträffligt; men just
brytningen med världens väsen var och är den ömtåliga
punkten, som förvandlar »en aktningsvärd kristen» till
»en öfverdrifven fantast».
Prinsessans belägenhet var ganska svår. Ä ena
sidan ålade hennes höga ställning henne förpliktelser,
som borde iakttagas; å andra sidan gällde det ock att
icke svika sin tro och öfvertygelse. Men Plerren kom
henne till hjälp genom den sjuklighet, som gjorde hennes
undandragande från världsväsendet till en nödvändighet.
Äfven den ädle konung Oskar I hade i början
just icke tyckt om sin dotters »läseri»; men han var
den förste, som förstod henne samt försvarade både
henne och hennes hoffröken mot de många
beskyllningarna för »öfverspändhet» m. m. En dag hade
hofherrarna inför konungen anklagat fröken Plamilton för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
