Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
Men innan jag går att återgifva prinsessans skildring,
måste först några ord nämnas angående sägnen om
»hvita frun», hvilken torde vara obekant för en stor del
af mina läsare. Några af de äldre erinra sig dock
kanske, att i deras barndomshem fanns en bok, som
mamma och största syster varsamt gömde undan för
dem, medan de voro små. Om man dock, olofvandes
eller efter många böner, fick kasta en titt i den där
boken, som hade något obeskrifligt, hemlighetsfullt
lockande, så kunde man på kvällen ofta höra det »tassa
omkring» i salen eller »skymta något hvitt* där. Den
kvällen tyckte man det vara säkrast att, väl förpassad
i säng, få draga täcket öfver hufvudet och med mera
andakt än vanligt bedja »Gud, som hafver barnen kärl»
— Framför titelbladet på den där boken, som både
skrämde bort de små och magiskt drog dem till sig,
satt ett hemskt porträtt i kopparsstick, under hvilket
lästes följande inskrift:
»Sannfärdigt utseende af den på flere ställen sedda,
s. k. Hvita Frun, grefvinnan Agnes af Orlamiinde».
Boken själf var den ryktbara »Jungs andelära»,
hvaraf svenska öfversättningen utkom i Göteborg 1812.
Slog man sedan vid mognare ålder upp denna bok,
fann man snart att den forna magien förflugit därif ån,
och att det återstod en, i ali sin stora välmenthet,
inyk-ket okritisk bok, hvars hufvudsakliga förtjänst var den
varma fromhet, hvarom den bar vittne. Större delen af de
berättelser om aningar, syner och andeuppenbarelser som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
