Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN Al- KAKL OLOF ROSENIUS. 137
i Aftonbladet samt flere af de bättre tidningarna, såsom
Dagligt Allehanda, Svenska Biet, Bore m. fl. lästes
stundom uppsatser mot Rosenius och läseriet i Stockholm.
Icke underligt då, om de sämre tidningarna och »hela
den pratsjuka världen» hade mycket att säga om honom.
Alla som rätt kände Rosenius, visste att han var
en verkligt gudfruktig och rättfärdig man. Men detta
ville världen icke tro. Vi ha förut omnämnt, huru han
frän vissa håll fick likasom sin mästare heta »en
bedragare och lögnare.» Men det stannade icke härvid.
o o
Han beskylldes äfven för annan orättfärdighet. Ännu så
sent som i medlet af 1850-talet blef han i tidn. »Folkets
röst» offentligen anklagad för att vara en tjuf, som »vid
sina missionsboner städse lockade fruntimmer att i
kol-lekten offra sina guldringar, broscher, armband m. m.,
dem han sedermera sålde hos guldsmeden Lilja vid
Regeringsgatan (det var därifrån ’historien’ kom) och
stoppade pänningarna i sin egen ficka.» — Sanningen
häruti var, att Rosenius stundom i missionskollekterna fann
iruntimmersnipper af silfver eller guld, dem han ett par
gånger om året sålde hos guldsmeden L. samt
redovisade de för dem erhålla pänningarna och kollektmedlen
hos grosshandlaren Keijser, som var missionssällskapets
kassaförvaltare.
En annan synd, för hvilken Rosenius beskylldes, var
den att vara högmodig och »fika efter de förnämas gunst».
Nå ja, den beskyllningen är af gammalt datum. Den
har före och efter honom drabbat alla dem bland Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
