Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
Nu blef för drömmaren blott ett angeläget: att kunna
hinna fram till en sådan tråd. Men hvad ville han göra,
utmattad och vanmäktig som han var?
Jo, han ropade till hjälparen där uppe. Och se,
äfven till honom blef en röd tråd nedsänkt, i hvilken
han genast ifrigt fattade. Han kände sig nu börja lyftas
öfver jorden; den förra ångesten och trängseln gaf vika
för en ljuflig hvila och frid.
I hans glädje öfver att vara räddad blandades
nu en liflig önskan, att äfven de andra människorna
måtte gifva akt på den utväg till räddning, som bjöds
dem alla. Han ropade därför, så högt han förmådde:
»Se uppåt, se uppåt!» Och han hade äfven den glädjen,
att åtskilliga lyssnade till hans rop och fattade tag i
någon »röd tråd»; men de flesta hörde ej på hans ord,
utan rusade framåt — till dess det var »för sent».
Hans egen färd uppåt gick nu säkert och fort, fastän
den emellanåt tycktes honom ske allt för långsamt.
Äfven kände han flere gånger på vägen en oro, att den,
som det tycktes, så svaga tråden skulle brista, innan han
hunnit upp till sitt mål. Men tråden höll, till dess han
kom väl upp och slöts till den himmelske räddarens
trofasta sköte . ..
Denna dröms betydelse var då genast för Fjellstedt
lika uppenbar som den nu är för oss alla. Han insåg,
att Gud hade sändt honom den drömmen. Och han
sade dess lärdom vara denna:
En hvar, som ännu icke sökt och funnit frälsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
