Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄNNU NÅGOT OM DRÖMMAK. I 59
kära penningarna, och hon ropade i sitt hjärtas djup:
»Tag allt hvad du vill, o Herre; blott rädda mig, fräls
mig i Jesu namn och för Jesu skull!»
Då var det som om en osynlig hand hade fattat
hennes, med oemotståndlig kraft. Utan tvekan framdrogs
den afgudade penningbundten och kastades långt bort,
uti flodens vatten.
Nu höjde sig åter den smala bron med den
drunknande helt öfver vattnet, och med lätta steg och
tacksamt hjärta fortsatte hon sin vandring framåt mot den
andra stranden. Där mottogs hon af glada, vänliga och
lyckliga andar, hvilka pekade uppåt till ett skönt berg,
som låg strax bortom stranden.
På bergets topp stod härligt lysande palats, där
hon för evigt skulle få bo. Och i det samma
återfann hon, strålande i oförgänglig skönhet, sina
förutgångna troende föräldrar och syskon, samt allt hvad
hon förut lämnat ifrån sig, och oändligt mycket mer.
Intrycket af denna dröm var öfverväldigande. Hon
kände och erkände, att hon varit bunden af högfärd,
världskärlek, fäfänga, ärelystnad, att hon blygts att bära
Kristi smälek och att hon icke velat öfvergifva sina
»skatter» för att vinna Kristus och en frälsad själ. Men
ur djupet ropade hon nu till Herren, att det från den
stunden skulle varda annorlunda.
Allt ville hon försaka, blott hon nu finge höra
Kristus till, för tid och evighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
