Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig sitt sista tack och farväl, hvarvid han omfamnade
och kysste mig. Därpå gick han, åtföljd af pastor
Wessblad, uppför trappan. »Mästermannen», skarprättaren
Hjort, stod då i hörnet till vänster, med ryggen vänd
åt de uppför trappan kommande, som ej borde
varseblifva honom.
Då de kommit fram till stupstocken, ville Buhr tala
något till den omgifvande folkhopen. Men emedan detta
ej var tillåtet, yttrade han blott några få ord, som dock
ej klart kunde uppfattas af de kringstående. Därefter
tog han ett hjärtligt afsked af pastor Wessblad, som
nu band för hans ögon med en hvit duk, och så
knäföll han, läggande sitt hufvud på stupstocken. Då
framträdde skarprättaren, och pastorn började högt läsa »Fader
vår» och välsignelsen.
Det lär vid halshuggningar vara brukligt, att bilan
faller just som de sista orden af välsignelsen uttalas.
Men denna gång fördröjdes afrättningen och sattes nu
Buhrs själskraft på ett hårdt prof, genom en af dessa
små »tillfälligheter», som ofta pläga spela en så stor roll
i människolifvet.
Pastor Wessblad hade, likasom jag, aldrig förr följt
någon fånge till döden, samt var därför okunnig om
några af de små och dock långt ifrån oviktiga
förberedelser, som måste föregå själfva afrättningen. Just
som han hade begynt bedja de föreskrifna bönerna,
märkte vi kringstående med häpnad, att bödeln började
göra tecken åt honom, likasom för att afbryta läsningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
