Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FÖREKOMMEN TIDNINGSFÄJD. 177
stjärna’, ’gudaktighetens hemlighet’, läran om Guds sons
människoblifvande och försoning. Därför ansåg jag det
vara min likasom alla andra lutherska kristnas plikt att
i den punkten af alla krafter »kämpa för den tro, som
en gång för alla blifvit åt Guds församling öfverlämnad»
(Jud. 3.) och som därför hvarken behöfver någon
»utveckling» efter mänskligt tycke, ej heller någonsin skall
undergå någon förvandling.
Denna strid är nu för länge sedan utkämpad. Dess
stormar uppröra ej mer de troendes sinnen; ja, man hör
numera ytterst sällan något af de slagord, som då för
tiden voro uttryck för den nya åskådningen. Härtill
torde nog äfven Väktarens arbete i någon mån få anses
ha bidragit, och således icke ha varit förgäfves. — Men
ifall den striden skulle nu åter uppblossa, hvilket jag dock
hoppas aldrig skall ske, då skulle jag ånyo ställa mig
på samma sida som förr och med Guds makt kämpa lika
varmt för hvad jag anser vara gudomlig sanning —
lika frimodigt i sak, om ock mera mildt i sättet.
Men det är icke om denna slutkämpade strid jag
nu ville något orda, utan om en annan, som var svårt
tillämnad, men genom Guds andes makt blef förhindrad.
En del allvarliga kristna här och där bland folket
hade för 40 år sedan af samvetsskäl tvekat att i kyrkorna
mottaga Herrens nattvard af groft otrogna präster och
i gemenskap med uppenbart obotfärdiga. De hade, dessa
samvetssvaga kristna, ännu icke lärt sig inse, att
välsignelsen af Herrens gåfva är fullkomligt oberoende af
Wadström. Ur minnet o. dagboken, 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
