Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT MINNE AF JOHAN BRING. 213
förtjänar; ty jag var ganska trög i att rätt förstå hvad
Herren nu ämnade. Tre gånger måste han väcka mig,
innan jag fick fullt klart för mig, hvad han ville att jag
skulle göra. Men efter tredje gången stod jag strax
upp och handlade så som han befallde mig. — Kom,
skall du få se: här ligger redan ett bref med din
utanskrift, innehållande just hvad Herren sade.»
Vid dessa ord förde han mig fram till sin chiffonier
och drog ut en af dennas lådor. Och där låg mycket
riktigt ett försegladt kuvert med mitt namn på. Bring
tog nu och räckte mig detta, under det hans blick
strålade af ali den kärlek och blidhet, som kan stråla fram
ur hans djupa, själfulla ögon. En hvar, som sett Johan
Bring i sådana stunder, vet, att hans anlete då är »lika
som en ängels ansikte». (Apg. 6: 150
Jag tryckte hårdt hans hand, men förmådde af
rörelse ännu icke säga mer än: »Gud välsigne digl»
Känslor af tacksamhet, kärlek, glädje och salig blygsel
brusade inom mig. För att nu icke för mycket gifva
dessa luft och så blifva »sentimental», tog jag min
hatt, såg på Bring med en blick, som måste ha sagt
mitt tack bättre än många ord, och sade sedan farväl.
Jag måste ut, måste komma i ensamhet för att allena med
min Herre få tacka honom och utsäga allt, hvad jag i
den stunden erfor.
När detta skett, skyndade jag till hemmet för at-t
få gifva min hustru underrättelse om hvad som inträffat.
Jag ville icke bryta Brings bref förr än äfven lion kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
