- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
232

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232 UR MINNET OCH DAGBOKEN.

tog en liten svart bok, i hvilken hon förstulet läste. Då
detta flere gånger upprepades, väcktes hans nyfikenhet
och han frågade sin dam, hvad det var hon såg på.
Först , blef hon förlägen och teg. Men .då hon icke ville
blygas för sin tro, så svarade hon slutligen öppet, att
hon medfört sitt nya testamente, emedan hon »icke ville
gå någonstädes, där hon icke kunde hafva sin frälsare
och hans ord med sig.»

Detta svar uppväckte först bestörtning och därpå
ett ohejdadt löje. »Min fröken», sade kavaljeren, »nya
testamentet passar icke för baler. Antingen skall ni
lämna ert nya testamente hemma, när ni går på sådana
tillställningar som denna, eller ock skall ni stanna hemma
hos ert nya testamente. Väljl Ni gör er endast löjlig,
om ni uppför er så som ni i afton gjort.» Det samma
sade hennes glada väninnor på balen, när de fingo veta
om saken. — Fröken S. lät då sitt testamente ligga
orördt i klädningsfickan, samt fortsatte dansen till balens
slut med ökadt sinnesrus, ehuru med inre oro.

När hon hemkom, var hon dock lugn; men kände
att det nu var henne omöjligt att med någon sanning
bedja. Och så gick hon, för första gången på flera är,
till hvila utan bön. Att tacka Herren för aftonens nöje,
hade blott varit att häda; det insåg hon klart. Men å
andra sidan ville hon icke heller bedja om förlåtelse, ty
därmed skulle hon erkännt att hon syndat. Och detta
ville hon icke; ty hon kände, att hon nu i sitt inre
blifvit fången och att hon ämnade upprepa hvad hon gjort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:36:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free