Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
bref, som buro den sedermera så ofta lästa adressen
till: »Redaktionen af Budbäraren».
Det var, såsom man lätt förstår, med blandade
känslor af nyfikenhet, glädje, fruktan och hopp jag
öppnade de brefven. Det första af dem var från grefve Adolf
Stackelberg och innehöll prenumeration å 15 ex. jämte
kärleksfulla uppmuntringar. Det andra och tredje
öppnade jag samtidigt, och se — båda innehöllo manuskript,
»bidrag för den nya tidningen». Så började då min
bön redan att besvaras! Jag tackade i mitt hjärta
innerligt Herren och satte mig genast att läsa
uppsatserna — de två förstkomna till Budbäraren.
Den första af dem, »Herrens vägar», var anonymt
insänd. Och jag har, trots flera försök, ännu i dag icke
kunnat få veta hvem det var, som sände mig denna
uppsats, vid hvilkens läsning jag kände, att den för
mig och flere vänner var likasom en bild af
»fordom och framdeles», en skildring af hvad vi varit och
en profetia om hvad vi, under vår Herdes trofasta
ledning,, skulle under de kommande åren få genomgå. Den
lydde sålunda:
»Herrens vägar.»
Det var några människor, som lefde för sig själfva:
det egna jaget, själfviskheten med sina förhoppningar,
löften och drömmar, höll dem ännu fast. Men — Herren
började bönhöra dem. De hade bedt om botfärdighet,
och han sände dem sorg; de hade bedt om renhet, och
han sände dem gripande ångest; de hade bedt att blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
