Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FÖRSTA BIDRAGEN TILL BUDBÄRAFEN. 27I
/men liflig skildring af sällheten att vid Herrens hand få
vandra mot hemmet. Den lydde sålunda:
Att »g’å bort» eller att »gå hem».
En liten flicka skickades en gång ut, en mörk
julafton, att gå genom en stad för att i ett aflägset hus
hämta några obetydliga bidrag till aftonens fest, dem
hon själf af glömska där hade kvarlämnat. Hon var
ensam, rädd och skälfvande, grät bitterligen och tänkte
på det kära hem, från hvilket hon med hvarje steg allt
längre skildes. Det mål, dit hon nu vände sina steg,
hade ingen glädje för henne. Hon smög eller rusade
framåt, allt efter som rädslan styrde hennes darrande
steg, och kom fram efter en lång bedröflig vandring.
Då mötte hon sin äldre, store, starke bror, som hon
mest höll af bland alla, och han bad henne nu »vända
om hem och vara glad: han skulle leda och beskydda
henne; hon behöfde ej mer vara rädd, stackars barn!»
— O, huru förbyttes ej då allt på en gång, huru
klappade ej det lilla hjärtat af fröjd, huru hoppade ej de
små fotterna fram på vägen; huru hårdt höll hon ej i
den älskade broderns hand och var så lugn för hvad
henne mötte; huru jublade hon ej vid tanken på
hemmet med juleljus och fröjd, dit brodern förde henne så
visst 1 Hon bekymrade sig ej om, hvilka gator han
förde henne, ty hon visste nog, att det var den rätta
vägen hem. Och om det ej just var den hon tänkt,
så visste hon, att den äldre brodern förstod det bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
