Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
undvek gärna den, hos hvilken han fann något sådant
härska. Särskildt kände han sig obehagligt berörd af
häftiga ordstrider, fastän han gärna och väl deltog i ett
lugnt meningsutbyte. Men han var äfven misstänksam
och sluten mot de flesta, utom mot mig och några få
vänner, samt lät sig af andras förtal stundom förledas
att fälla orättvisa omdömen om en och annan. Men
aldrig fruktade jag att för min del blifva lidande genom
denna brist i hans karaktär.
Dock — en afton, när jag som vanligt kom på
besök till L. och hans fru, fann jag min gamle vän helt
förändrad. I stället för att såsom eljes komma mig
gladt och fryntligt till mötes, var L. vorden stel och
fåordig samt tydligen i stor tvekan, om han skulle tala
öppet med mig eller icke. Hans första ord voro:
»Hvarför kunde du icke ha kommit en halftimme förr?» Men
hvad han afsåg med de orden, fick jag icke veta.
I tanke, att det möjligen varit någon liten
»äktenskaplig scen» mellan makarna, eller någon annan sak
där jag skulle kunna gifva min gamle vän ett godt råd,
bad jag att få tala enskildt med honom. Då vi
inkommit i hans rum, frågade jag — för att på lättaste sätt
komma honom att öppna sitt hjärta — om han af
någon för mig okänd orsak hyste missnöje mot mig.
Jag var alldeles viss att få ett nej på den frågan;
ty jag visste med mig att icke ha gifvit honom den allra
ringaste anledning till någon sådan känsla. Dess mer
öfverraskad blef jag, då han en stund dröjde med sva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
