- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
299

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MIN FÖRSTA STOCKHOLMSFÄRD.

299

öfriga präster minnes jag blott: Berggren, Rohtlieb,
Delin och Fröst, hvilka voro mycket hyggliga, men
som jag aldrig hörde tala något andligt, utan endast
så som de andra.

Bland riksdagsmän och officerare, som kommo på
besök, erinrar jag mig den förnämt nedlåtande baron
K. H. Ankarsvärd, baron Boije, öfverstelöjtnant Hierta,
professor Berzelius, brukspatronerna Petré och
Wahlström, statskommissarien Oijer, öfverste Dævel, kapten
Rahm, löjtnant Ehrenhoff och hans broder
kammarjunkaren E. samt två löjtnanter Armfelt från Örebro. Alla
dessa voro där flera gånger. Men blott en gång, vid
en större bjudning, såg jag några synnerligen eleganta
och förnäma herrar, om hvilka man dagarna efteråt
mycket talade, nämligen baronerna Hamilton, De Geer
och Wrede. — En dag voro äfven några gossar bjudna,
af hvilka jag blott erinrar mig två, Ivan Axelson och
Gustaf Snoilsky. Den senare, en mycket treflig gosse,
som redan var antagen till kadett, styrkte mig af alla
krafter i min önskan att blifva officer. *) — Äfven kommo
ibland ett par mycket glada och fryntliga herrar, Sevelin

några dagar efteråt. Och man anförde såsom ett faktum, att när pastor
primarius J. O. Wallin en dag år 1837 hade fått en biljett från
Franzén, som han icke förmådde dechiffrera, så gick han ned till Franzén
som den tiden var pastor i Klara, och bad honom själf uppläsa brefvet
Men då kunde F. icke göra detta, fastän han tog sin dotter till hjälp

®) Honom återsåg jag 50 år därefter, också i Stockholm, men
under helt andra förhållanden; han var då landshöfding. Vi hade med
hvarandra ett samtal, så egendomligt och lärorikt, att det skall utgöra
ämnet för ett särskildt kapitel i följande del,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:36:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free