- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
303

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Min första stockfiolmsfard. 303

tnen när jag hörde orden »le jeune garfon», anade jag
att dessa gällde mig. Ögonblicket därpå ropade E. mitt
namn. När jag kom ut i det större rummet, varseblef
jag den ståtligaste och mest sympatiske man jag
dittills någonsin sett.

Han var klädd i lysande utländsk husaruniform med
många ordnar. Men det var icke denna som slog mest
an på mig, huru svag jag än som gosse var för granna
uniformer; utan det som genast drog mig till honom,
var hans vänliga leende, det milda tilldragande uttrycket
i hans anlete och särskildt hans hänförande vackra blick,
som genast fäste hela min sympati vid honom.*) Han
fattade vänligt min hand och sade med behaglig röst
på bruten svenska: »God dag, min unge vän!» samt
återtog strax därefter sitt samtal med E. på franska
språket, hvarunder vi gingo in i ett inre förmak.

Nu måste jag fram såsom förevisningssubjekt. Båda
herrarne tummade och tryckte på mitt hufvud, där
upptäckande det ena »organet» efter det andra, under ett
oafbrutet samtal om »bienveillent, soupgonneux, energie,
faiblesse, sensualité, courage, amour, patience», m. m.
hvaraf jag förstod enstaka ord. — När de så hållit på
nära en half timme, afbröt excellensen slutligen
undersökningen, med de till mig riktade orden: »Tålig

,I:) Man påstod allmänt den tiden, att alla Stockholms ’bättre
damer voro förtjusta i grefve VVoyna, som af dem lär ha kallats t>le
beau et victorieux chevalier sanspeur, 7ion sans reprochen). Naturligen var
detta påstående en öfverdi ift; men om ryktet hade varit sant, så inser
jag mycket väl, att man måste ha förstått en sådan känsla hos dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:36:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free