Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33§
allvar, halft på skämt: »Det är en märklig likhet och olikhet mellan
sådana här bjudningar och dem, som världen ställer till. Likheten är,,
att man på båda hållen samtalar, sjunger, äter och dricker; men
olikheten ligger i samtalens och sångernas innehåll, samt i den olika
mångfalden af mat och dryck. Världen talar städse om »sitt», men
aldrig något godt om Kristus; här åter utgör »den osynlige» och hans
rike medelpunkten i alla samtal, i ali sång. Och så är det en olikhet
till: då man här kan glädjas åt att få bedja, så liar man i världen en
annan glädje, — man dansar eller spejar kort. Det är ju omöjligt,
att människor med så olika smak skola kunna trifvas tillsammans i
evigheten. Antingen är det därför världsbarnen eller också ni, som
måste ändra sinne, ifall I skolen passa tillhopa i himmelen. Om nu
de förra inse, att det är de som måste förändras, hvarför dröja de då
därmed, till dess det ofta är för sent? »Men» — här smålog den lille,
vänlige rådmannen, ni fall det skulle vara ni, som måste börja spela
kort, dansa och gå på teatern, för att varda ’sunda kristna’, då tror jag
icke, att det är farligt, om ni uppskjuter den ’sinnesändringen’ till en
annan värld, där den förvisso ej kommer i fråga. Tvärtom torde faran
blifva öfverväldigande stor, om ni här följer världens önskan i detta
hänseende.»
Febr. 22. På f. m. uppe hos kapten Bergers för att lämna en
från fru Carleson i Uppsala till mig skickad bok, som lion hade lånat
af fru B. — Kaptenen, den berömde marinmålaren, är en liten
mörklagd man med svarta mustascher och svarta, pigga ögon. lian
talar på ett synnerligen korrekt, men på längden något tröttande sätt;
förefaller vara en sann kristen, varm till sinnet, men med något stelt
och afmätt i väsendet. Hans fru, Georgine,; född Möllersvärd, är en
mycket liflig kvinna, ännu ungdomlig, ehuru icke längre ung, icke
vacker men ovanligt täck och behaglig. Jag stod i tacksamhetsskuld
till henne, allt sedan deras besök i Uppsala vid sistl. års pingstfest, då
hon fick vara medlet att med ett Guds ord lösa mig ur den lagträldom,
i hvilken jag då låg bunden. — Deras hem var särdeles »artistiskt> och
smakfullt möbleradt. De föreföllo ganska lyckliga med hvarandra, men
likväl kände jag i anden ett visst tvång; där var ett »något», jag
visste ej hvad, som verkade tryckande. — När jag på e. m. af
Rosenius tillfrågades, huru jag funnit 111ig hos Bergers, omtalade jag för
honom denna min känsla. Han ansåg den möjligen bero däraf, att
kapten B., som är nära 30 år äldre än sin hustru, är ytterligt svartsjuk
på denna. — Jag blef helt förvånad och undrade, huru sådana känslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
