Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
då, om icke förr, med sorg och skam skola tänka; Gifve Gud, att jag
hållit min tunga i styr!
Mars 23. Gick Eug. Montgomery till nattvarden för första gången
sedan hon blef lutheran. — Vi sammanträffade på e. m. hos
Ruden-skölds, då hon omtalade sin omvändelsehistoria och de strider hon haft
för att komma lös ur katolicismens bojor. (Stor eldsvåda i Örebro.)
Mars 27. Besök af Viktor W., som omtalade att hans anhöriga
och många af mina bekanta vid branden i Örebro förlorat allt hvad de
ägde: hus, lösegendom och kontanta penningar — allt oassurcradt!
Jag satte mig genast ned och skref en lista till insamling för de
brandskadade. Rosenius skref först på, sedan Elmblad, rådman
Alexan-derson, grefve Rudensköld m. H. Därefter bad Eug. M—y att få
låna listan för sina kretsar, hvaröfver jag naturligtvis blef mycket glad.
Mars 30. Afsände »förstlingen» af min insamling, 60 kr., till de
brandskadade i Örebro. Säkert ännu mer, när E. M. återlämnar listan.
Mars ji. Då jag på f. m. var hos Rosenius, kom dit en
kringvandrande »magister», vid namn Arsenius—. den skarpaste pratmakare,
vi någonsin hört. lian bjöd s;g själf kvar till middagen och gjorde
sig så hemmastadd, att både R. och hans fru vordo förlägna. (R. sade
sedan, att han ’efter köttet’ haft god lust att visa mannen på dörren;
men den kristliga kärleken höll tillbaka.) A. talade oupphörligt, med
oafbruten svada; han brydde sig föga om att få något svar. Bland
annat hälsade han R. från alla möjliga personer, bekanta och obekanta,
dem han hade besökt, och hvilka han påstod hade bedt honom hälsa
till R. Då R. gjorde invändningen, att han icke kände dem, svarade
A. helt Äntligt: >Det kan väl hända; men de känna pastor Rosenius,
och det är hufvudsaken». (Han kallade R. hela tiden för »pastor»,
trots R:s upprepade bestämda protester.) Agata, barnen och jag
plågades oupphörligt af frestelser att skratta åt hans sorglustiga dumheter.
Jag försökte tänka på alla möjliga allvarsamma saker, ty jag ville icke
skratta; jag tyckte, att det var synd om karlen, som fordom hade sett
bättre dagar, var en bildad man och mera värd medlidande än åtlöje.
Men hur ofta går det icke så, att just när man ville vara allvarsam
och kämpar mot löjet, så blir frestelsen därtill ännu värre. Rosenius
var hela tiden allvarlig, och det gick någorlunda äfven för mig, ända
till dess jag vid middagsbordet kom att se på Agata. När jag då såg,
huru skrattet ryckte i hennes mungipor och glittrade i hennes ögon,
förmådde jag icke längre hålla löjet tillbaka. Herr A. tystnade då för
ett ögonblick, pekade på mig och frågade helt högtidligt: »Är den där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
