Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
V
allt ondt, som läsarne hade gjort. »Särskildt», sade han, »finnes det
i Stockholm en lektor, som heter Elmblad; den karlen lär vara den
värste af dem, en riktig skojare på allt sätt.» — »Hvad har den
mannen då gjort?» frågade E., som nu fann situationen både rolig och
pikant. — >Jo, han sitter och läser i bibeln från morgon till kväll,
och så beder han så långa böner, att en karl hinner äta ett helt
middagsmål medan han håller på; och så gör han så många till läsare,
att, om han får hållas, blir väl snart hela Stockholm tokigt.» — »Ja,
det där är ju alltsammans förskräckliga ting», sade E., »men icke kan
han väl precis kallas ’skojare’ för sådant.» — »Nej, det förstås»,
svarade kaptenen; »men han gör ännu värre saker. Han försöker skicka
af bref med begagnade frimärken på; han har förfört tre oskyldiga
flickor här i Småland och väl ett halft dussin i Stockholm; och så
har han försökt egga folket till uppror, och mycket, mycket mer.» *)
»Ja, det sista är sant», svarade nu Elmblad med allvar i sin röst;
»han har försökt att egga folk till uppror mot ’denna världens furste’
mot honom som håller människorna bundna i syndens bojor. Men sin
jordiske konung vördar och älskar han af hjärtat; och historierna om
frimärkena och de förförda flickorna äro ren lögn.» — När E. yttrade
dessa sista ord med något höjd stämma, tittade kaptenen helt häpet på
honom och sade: »Känner pastorn den där Elmblad personligen och
tycker kanske om honom?» — »Ja, nog känner jag honom, utan att
dock tycka om honom; tvärtom. Men icke kan jag tigande höra honom
beljugas; då anser jag det vara min rätt och plikt att taga hans
försvar.» — »Kanske herrarne äro släkt?» frågade kaptenen. — »Ja, så
nära som möjligt, ty jag är lektor Elmblad», svarade E. — Nu blef
kaptenen alldeles förvirrad och började utgjuta sig i förklaringar och
ursäkter. Men E. afbröt honom helt vänligt och sade: »Inga
förklaringar behöfvas; ty sådant här är jag så van vid, att det icke känns
bittert, när jag hör mig beljugas. Det är något, som alla
äktajesus-lärjungar i alla tider ha fått genomgå, ett af de oundvikliga tecknen
på alla dem som bära ’Kristi kors’, emedan de bekänna hans namn.»
Därpå följde ett långt, allvarligt och förtroligt samtal, som slutade med
*) Dessa historier om E. voro den tiden allmänt spridda och
trodda af dem som gärna tio hvad ondt som helst, som säges om Guds
folk, (»de skola säga allt ondt om eder, ljugande för min skull.>)
Ännu 1859, då jag första gången kom till komminister Beckman i
Klara, berättade han för mig nästan ordagrant samma saker; endast
siffertalen voro något olika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
