- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
351

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35 i

Uriel.

(Se sid. 22)

Tom, som värdslig vishet för ångrens bröst,

Mörk, som evigheten för brottets blick,

Jorden var i tidens begynnelse.

Satt den Evige Tills vintern för- Ty Uriel gjöt

På ljusets tron svinner Guds ljus öfver jorden,

I himlarnas medelpunkt. Och kullarne stå, Att det var dag,

, , , Som blomstertält. Förrän solen fanns.

I hans tanke

Redan blomstrade ]\tu Uriel’1) sjöng, Och detta ljus,

Tusen världar, Främst bland änglar, När solen slocknat

I hans hjärta lians lof vid tronen Och jorden förbrunnit,

Re’n försoningens Med trefaldt kor; Dock vara skall:

Hemlighet lag. Morgonstjärnorna Guds klarhets ljus

Han såg ned på jorden, Lofvade (jud, I Kristi ansikte,

Som solen på Och alli hans barn Som lyser in

Ett snötäckt fält, Fröjdade sig 1 trogna hjärtan.

Det Uriel var, som sväfvade ned
Öfver vattnet i tidens morgonstund;

Se’n öfverskyggde han kunskapens träd
I Edens lund.

Men morgonrodnan Och Uriel for Och vingarnes par

Af tiden sjönk, Midt genom himlen; Är Guds ord: dess lag

Och mörka moln Ett evigt evangelium Och evangelium —

Höljde solen. Han förde i hand. Sanning och nåd.

Af Libanons cedrar I Edens port, Ty ordet döljer,

Guds hus dock bygdes, Där kerubim stod Fast genomskinligt,

I Sarons dalar Med tveäggadt svärd, Den glans, i hvilken

Profeter sjöngo. Han ställde sig. Den evige bor.

Nu skingrades molnen, Med ena paret Och glansen synes

Och solen gick fram: Af sina vingar lgenomskimra

Ljuset utaf Han höljer sitt anlet, Ju längre man fromt

Guds klarhets ljus. Att oss ej förblända. Guds ord beskådar.

*) Uriel, en af öfveränglarnes ebreiska namn, betyder »Guds ljus>

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:36:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free