- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
406

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

406

sjöng, bland annat den skönaste sång om Herren, som jag någonsin
hört; den bragte stor frid till mitt hjärta. –- På hemvägen berättade
Stenhammar den sångens historia, samt därjämte en annan om
bygg-mästar Hellströms erfarenhet vid Nationalmusei byggande, hvilken var
i högsta grad förvånande. Då han såg irin undrande tvekan bad han
mig fråga H—m själf om saken, hvilket jag skall göra.

Nov. ii. Har i dag gjort en promenad med H. Reutersköld i
öfver en timme, under samtal i allvarliga ämnen. Han är en ovanligt
ädel ung man. Bl. a. omtalade han, huru han i Berlin sammanträfifat
med en ung, svensk kvinna, som där sjunkit djupt, men som ville blifva
räddad. Henne hade R. mtlöst» och fört hit till Sverige. Hon var
nu inackorderad i en kristlig familj, där R. bedt Fjellstedt besöka
henne och gifva henne den försummade kristendomsundervisningen. I
sanning en ovanlig företeelse, en ung löjtnant, som söker få en fallen
kvinna omvänd till sann kristendom !

E. m. inne hos H—m, som med ledsnad visade mig en löjlig
annons af en kristen handlande. — Må vi besinna, att scripta manent:
det skrifna förblifver! Af misstag eller glömska kunna vi allafela,
äfven i skrift; men må vi aldrig nedskrifva något medvetet osannt eller
omedvetet »befängdt», som kan skada Guds sak.

Nov. 14. I förrgår bad mig på gatan en obekant man, att jag
skulle som i går besöka en sjuk på Serafimerlasarettet, en fanjunkare
Rythén från Västergötland, som nyss blifvit Herrens och längtade att få
tala vid en evangelisk kristen. Jag lofvade att gå dit, och det var min
fulla afsikt att hålla mitt löfte. Men — jag nedskrifver det med
blygsel och kan icke finna någon ursäkt därför eller någon förklaring öfver
saken — den sjuke blef i går hela dagen bortglömd och kom icke en
enda gång i mina tankar. Jag har nu med skam och smärta lärt att
förstå det mig förut dunkla ordet af Paulus: *Vi äro icke dugliga att
ens något tänka såsom af oss själfva».

Men i dag kom, helt plötsligt såsom en blixt, erinringen om den
sjuke fanjunkaren. Jag skyndade genast till Serafimerlasarettet, till det
rum där den obekante sagt mig att herr Rythén skulle ligga. Jag
inträdde där med invärtes bön att kunna vara honom till något gagn.
Men — jag kan ej skildra hvad jag kände, då jag på min fråga efter
honom fick det svaret: »Han dog i går afton!» ....

Måtte jag aldrig glömma den läxa, jag i dag lärt!

Nov. 17. På aftonen kom G. B. och hämtade mig med sig upp
på Ev. Alliansen. Först höll Fjellstedt en märklig, upplysande bibel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:36:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free