Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4io
Dec. 2. Tidningarna förtälja, att koleran nu är i aftagande.
Denna gång har sjukdomen varit jämförelsevis lindrig — endast 600
döda på 1,450 insjuknade.
Dec. 3. På uppmaning af d;r Fjellstedt skall jag börja hålla en
serie bibelförklaringar på söndagsaftnarna i Fjellstedts f. d.
kolportörskola vid Handtverkaregatan på Kungsholmen. Början har skett i dag.
Jag mottogs vid ankomsten dit af fröken Stjernefelt och mille
Johansson, som ännu tillsvidare bo kvar efter Fjellstedts afresa. Lokalen
är icke stor; dock rymmer den väl omkr. 150 personer. I dag voro
där omkr. 40 åhörare. Jag talade öfver I Tim. I: 14—20.
Dec. 4. Riksdagen nu afslutad. När skall den riksdag stunda,
då konventikelplakatets bojor falla? Nästan i hvarje vecka ingå
underrättelser, huru präster, länsmän och pöbel i broderlig förening
trakasserat några gudfruktiga kristna, som icke begått något annat ondt än
att de samlats till Guds ords betraktelse, bön och sång. Men, säger
man, detta är ju ett tydligt, uppenbart brott mot ’den kyrkliga
ordningen’! Nå väl, är det också ett brott mot Guds ord? Nej, visst icke;
tvärtom! . . . Då svara vi, att där Guds ord och kyrklig ordning stå
i strid mot hvarandra, där måste man ändra ’de kyrkliga ordningarna’.
Dec. 9. I Väktaren för i dag har baron Posse en förträfflig
artikel 0111 den viktiga frågan, huru kyrkans män borde söka besegra
sina motståndare och leda andliga rörelser rätt. Plan visar, att detta
bör ske på ett sätt, alldeles motsatt det hvarpå prästerna hittills skött
sin och kyrkans sak. Bland annat yttrar han: »Man borde dock ha
lärt sig inse, att genom det hittills följda sättet man allt mer och mer
upplöser hvad man önskade konservera. Det är ock alltid den gifna
följden af ett halsstarrigt motstånd mot billiga påståenden, att allt
slutligen faller sönder. Men hittills svikna i våra så billiga förhoppningar,
frukta vi att än en tid förblindelsen skall fortfara». . . . »Man har
stött ifrån sig en mängd af de bästa, gudfruktiga samhällsmedlemmarne.
Man har bortskaffat ett hälsosamt salt, men behållit kvar samhällets
drägg, allt det ruttnande som slutligen skall medföra upplösning. I
bästa fall, därest de förfördelade stanna kvar, hvilar ändock öfver
samhället och kyrkan en skuld, som ej kan förbli ostraffad.» — Man skulle,
ifall man har någon kärlek, visa denna kärlek och tålamod, ej blott
mot groft ogudaktiga, fritänkare, obotfärdiga och världsliga, utan äfven
mot de gudfruktiga, om än i några stycken något förvillade kristna,
som ej i allo kunna underkasta sig ’kyrkans ordning’. Men mot dem
har man hittills mest sökt visa sin makt och sin otålighet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
