- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
419

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

419

Jan. 14. På aftonen i »mitt pastorat». Åter en
nyvunnen, hvilkens bekännelse om sitt förflutna lif var
gripande att höra. Om predikanter och själasörjare blefve ålagda
att, utan nämnande af något namn, redogöra för hvad de
under enskild skrift fått sig anförtrodt, då skulle man häpna
öfver allt som komme i dagen; och ingen romanförfattares
fantasi har ännu kunnat uttänka hälften af de hemska
verkligheter, som dagligen upplefvas utan att någon har
aning därom. (Men — en dag skall det alltsammans komma
i ljuset! »Det är intet fördoldt, som icke skall
uppenbaras.» Saliga då de människor, hvilkas synder skola
uppenbaras såsom bekända och förlåtna, och hvilka därför icke
behöfva bäfva utan endast erfara »den saliga blygseln», när
deras förlåtna synder komma i dagen. Men »ve dem,

som vilja vara dolda för Herren». »Deras skam skall varda

för alla uppenbar»; »deras ansikte skall rodna afblygsel».)

Jan. 21. Middag hos baron Alströmer. På e. m. ett
dyrbart samtal, under hvilket denne broder öppnade sitt
hjärta för mig och omtalade flera gripande, lärorika
tilldragelser ur sitt flydda lif.

På aftonen höll jag den sista bibelstunden på
Kungsholmen, innan jag afreser till Uppsala. Texten var Luk.
19. — Folket sade mig det hjärtligaste farväl, många af
dem under tårar. Det är oftast, om än icke alltid, [-tacksamt-] {+tack-
samt+} att göra något för »folket»; de äro hvarken så bort-

skämda eller så anspråksfulla som »de öfre tiotusen». —
Vid »eftermötet» tre personer, två äldre män och en
19-årig flicka. De två förras bekännelser svåra nog; den senares
förskräcklig. När hon omtalade det lif, som föres bland en
del fabriksarbetare och arbeterskor, ryste jag och tänkte:
Om dylikt skall utan hejd få fortgå och förökas, hvad blir
då till slut sådan ungdoms öde?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:36:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free