- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
470

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

470

vara ett slags »guvernör», d. v. s sällskap och stöd, åt två
unga baroner Rappe, söner till öfversten och chefen för
Upplands regemente, hvilken tills, med den öfriga familjen
skall vara bortrest under dessa två månader. Axel, den
äldste af de unga baronerna, lär vara öfver sjulton år, den
andre åtskilligt yngre; men båda två utmärkt hyggliga och
väl uppfostrade. — Jag skall gifva svar i morgon.

Aug. 26. F. m. hörde en utmärkt god och kraftig
predikan af Torén, om »nöden och nödhjälparen». Tören
blir allt mera afhållen af de troende studenterna. Hans
varma, kärleksfulla hjärtelag, hans eldande predikningar och
föreläsningar »taga oss» med makt. Väl tycka vi ännu
ibland, att han är väl mycket optimist, t. ex. vid sina
griftetal, o. s. v. Men så minnas vi orden:
»Kärlekenhoppas allting» och önska att vi hade litet mer af hans
kär-leksrika och förhoppningsfulla sinne. ■—- Till middag jämte
Johnson hos fru Fr. Marin, där vi fingo vittna om Herren
för en alldeles »stockblind» man, en kronofogde X. från
Oland, hvilken sammanställde Kristus och Muhammed
såsom »näst Moses världens två största religionsstiftare.»

Sedan på eftermiddagen gingo Johnson och jag till
tvänne sjuka, som icke kunnat komma i kyrkan, ej heller
själfva förmådde läsa, samt talade och läste för dem.
Johnson uppläste därvid ett par förträffliga yttranden af
Schartau, hvilka jag här afskrifver. De lyda sålunda: »Det
förhåller sig icke så, som du kanhända tänker, att ju mer
du kan vara vaksam, saktmodig, from och tålig, dess mer
tro och nåd skall Gud skänka dig; utan alldeles tvärtom.
Ju mer Jesus blir dig stor och härlig, ju mer han blir dig
omistlig, dess mer förkofras hos dig allt det goda, som
hämtar sin kraft af honom. Ju mer tron, som är
kärlekens orsak, förkofras, dess mer förkofras kärleken, som är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:36:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0550.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free