Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
Han hade varit mycket förmögen och ägt det
ståtliga herregodset Almnäs nära Hjo, men hade genom
oförutsedda motgångar förlorat en stor del af hvad han
ägde, samt bodde nu hos sin son, grefve Adolf, i den
ena flygeln vid Stensnäs. Dessa förluster hade dock han
burit såsom en man och en kristen. Ty han var en af
dessa få rika, hvilka, enligt den gamle kyrkofadrens
ord, »äro herrar öfver sin egendom, icke dess slafvar;
hvilka ej låta sin själ uppgå i ägodelarna, utan alltid
söka att med dem främja god och gudomlig verksamhet,
och som med jämnmod bära rikedomens förlust, när den
beröfvas dem». Han var en rik, som var fattig i anden,
som därför kuncle »ärfva himmelriket och ingå i lifvet».
Att samtala med gamle grefven var ett verkligt nöje,
på samma gång som det alltid lämnade rik behållning.
Ägande den finaste bildning, berest, lika hemmastad i
historia och konst som i politik och kyrkliga frågor,
kunde grefve St. lämpa sig efter hvars och ens olika
ståndpunkt. Men hvem han än underhöll sig med, så förstod
han alltid att förr eller senare leda samtalet in på själfva
hufvudfrågan om Kristi kärlek och om själens frälsning.
Så vandrade »gamle grefven» sitt lif fram som en
verklig ädling, en riddersman af gamla stammen, och
därjämte som ett troget sanningens vittne, »en god Jesu
Kristi stridsman». Såsom han bekännt sin Herre i lifvet,
så vittnade han äfven i det sista. Och Herren bekände sig
då härligt till sin tjänare. — Därom mera i det följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
