Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 6 UR MINNET O C fi DAGBOKEN.
tunna sommaröfverrockar. R. sade därför: »Nu måste
vi bedja!» Så skedde. Efter en fjärdedels timmes
ytterligare väntan beslöto vi att gå fram till G—y och, så
sent på natten det än var, söka finna reda på någon
som ville öppna sitt hus för oss. Inom kort fingo vi
erfara, att vår bön var hörd.
Om en stund fingo vi se två män, som kommo
gående från köpingen. De stannade ett godt stycke
från bryggan, men tycktes oafvändt betrakta ångbåten.
Efter någon väntan gingo vi fram till dessa män och
genom samtal med dem fingo vi reda på namnet på
»församlingens värd» i G—y. Det var en handlande
Larsson. Mannen, som föreföll mycket tillbakadragen,
frågade nu å sin sida hvad vi kunde vilja L. Vid vårt
svar att vi voro resande främlingar, som nyss kommit
från Västervik och som hade väntat att af herr L. blifva
mottagna och härbergerade, sporde oss mannen hvad
vi hette. Då vi nu nämnde våra namn, blef den förut
något kärfve och fåordige mannen likasom förvandlad
och frågade, om vi vore »Pietistens» och »Budbärarens»
redaktörer. På vårt jakande svar öppnade han sina armar,
famntog först R. och sedan mig, samt omtalade att han
just var den efterfrågade handlanden Larsson. Sedan
sammanknäppte han sina händer och begynte tacka och
lofva Herren.
Rosenius, som genast förstod att detta lofsägande
framkallats genom någon särskild erfarenhet af Guds
ledning, begärde nu en förklaring. Vi fingo då veta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
