Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT.» 55
som Luther en gång sade: »Efter köttet är jag svårligen
bedröfvad, men efter anden storligen glad».
Vår dyre faders sjukdom var från början till slutet
en fortgående dödskamp, men ock en härlig uppenbarelse
af ett sannt troslif. Det var djupt gripande och lärorikt
att se och höra denna kamp på lif och död — denna
köttets strid mot anden, men ock andens mot köttet.
Så försummade icke heller fienden att göra sina sista
kraftanfall, »vetande att han icke lång tid hade». Gamla
synder och otroheter uppletades och framdrogos nu för
själens blickar, så att det var förfärligt pinsamt för oss
barn att se och höra hans kvidande och ångest, vissa
stunder, efter tonen af Davids klagopsalmer.: »Straffa
mig icke i din vrede, och näps mig icke i ditt misshag;
mina synder gå öfver mitt hufvud» . . . En dag var det
så förskräckligt, att vi riktigt försattes i rysning vid en
förnimbar känsla af mörkrets furstes närvaro. Men efter
några timmar af hårdaste kamp fingo vi ock på det
härligaste sätt skåda fiendens fullkomliga nederlag och åter
höra trons seger och fröjdejubel. Då utbrast vår käre
fader: »I mig hafver han intet! Jag lefver, dock icke
nu jag, utan Kristus lefver i mig — jag lefver i Guds
Sons tro, som har älskat mig och gifvit sig själf för
mig. Gud ske lof, processen är slut! Utslaget är gifvet:
jag är fri! Ja, jag tycker jag dör af sällhet.»
Under det anden stred, eller ock jublade i
segersånger, sönderslets kroppen af svåra plågor, af en
fortgående hjärtkramp, hvilken, med undantag af en unge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
