Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HEMFÖRLOFNING. . 135
terska och att min tro blott vore själftagen. Men jag
ropade till Herren i min nöd, och han kom med
hjälpen; hans ande visade mig till ordets vissa grund, och
så blef jag trygg igen». — »Tror du riktigt visst, att
Jesus är din Frälsare», frågade jag då, »och vet du, att
du är ett Guds barn?» Hon såg mig nu så trofast in
i ögat och sade med stilla glädje: »Ja!» Sedan tilläde
hon: »Det gäller att icke ha oren klädnad, när man skall
komma inför den heliges ögon. Men Gud ske evigt tack
och pris för det blodet, som blef utgjutet till syndernas
förlåtelse. Nu förstår jag långt klarare än någonsin de
orden: »De hafva tagit sina kläder och gjort dem hvita
i Lammets blod. Därför äro de inför Guds tron». . . .
Ofta, ofta ber hon mig hälsa till gamla vänner och
tacka dem för ali trofast kärlek.
Hon sofver mycket, äfven om dagarna. När hon
uppvaknar, och då får se mig eller någon af sina andra
kära i länstolen vid hennes sida, där alltid någon af
oss har sin plats, då går ett outsägligt skimmer af glädje
och kärlek öfver hennes anlete, som därvid synes
likasom förklaradt.
Hon tycktes nu vara mycket bättre, men allt är så
ovisst. Doktorn sade: »Denna sjukdom (lungsot) narrar
en nästan alltid. När man tror döden helt nära, kan
den sjuke lefva ännu ganska länge; men så, just när
man tycker det vara mycket bättre, kommer döden
vanligen helt plötsligt». Därför gå vi nu liksom på ständig
vakt, för att vara redo när han kommer. . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
