- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898 : Andra delen /
217

(1899) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UPPSALA 1856. 217

kan tjäna som ett medel till en betydlig andlig förkofran,
under det att ingen inom Sverige införd sekt förer med sig
den häfdvunna aktning som denna kyrka äger. . . .

. . . Jag tänker med Thomander, såsom jag en gång hörde
honom säga: »Lika mycken frihet som svensken har att på
sabbaten gå på värdshus och supa sig full, lika mycken
frihet bör han också ha att gå till något annat hus och
läsa bibeln». Men denna frihet synes för närvarande vara
stäckt af konventikellagen. Att uppmuntra en kraftig
»pietism» inom kyrkan och befrämja alla lämpliga tillfällen för
dess nitiska öfningar, är rätt och nödvändigt för den
svenska kyrkans egen säkerhet. Om sådan frihet ej medgifves,
skall Andens verk slutligen spränga alla konstgjorda
skrankor, och nationalkyrkan skall då blifva en af de många
sekterna i detta land» . . .

Maj 5. Nyligen har man till någon grad fått ljus
öfver en händelse, som för omkring tre år sedan tilldrog
sig å Ladugårdslandet och öfver hvilken hitintills hvilat ett
djupt dunkel. Viktualiehandlanden G. Br—n, en äldre och
välbergad man, boende vid Grefgatan, hade en vinterafton
bjudit några vänner till sig. Då glädjen blef allmän,
aflägsnade sig värden, utan att någon af gästerna däruti såg
någonting anmärkningsvärdt; ty man tänkte: han kommer
snart åter! Han gick ut i tamburen, där han försåg sig
med ett ytterplagg, och begaf sig därefter ut på gatan; så
mycket visste man säkert. — Det dröjde dock både länge
och väl, men ingen värd blef åter synlig. Hans bortovaro
väckte oro, och man skred till undersökning. Br—n var
och blef spårlöst försvunnen.

Saken blef föremål för undersökning i
poliskammaren, hvarigenom dock ingen upplysning vanns. Man
förmodade emellertid, att den bortkomne under något anfall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn2/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free