- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898 : Andra delen /
239

(1899) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STOCKHOLM 1856. 239

Det gifves tider, då man tycker sig vara alldeles död,
alldeles öfvergifven, då allt är »utvärtes strid och invärtes
räddhåga», såsom aposteln säger om sig. Men låtom oss
icke förtvifla; det finnes alltid något, som Herren »låtit
igen-blifva», och detta »något» är det största af allt: det är
nåden, som aldrig öfvergifver dem som fly till Kristus.

Vårt lif hänger stundom »blott på en tråd», men denna
tråd är i Herrens hand, och den nåd som låter oss lefva
är starkare än himmel och jord. »Bergen skola väl vika . . .
men min nåd skall icke vika ifrån dig, och mitt
fridsförbund skall icke förfalla, säger Herren, din förbarmare».

Nåden skall icke bevisa sig svagare i det tillkommande,
än hon varit i det förflutna. »Stor eller liten» skall hon

»vara dig nog». Låtom oss omfatta henne, och hon skall

verka i oss. »I allt detta öfvervinna vi genom honom, som
oss älskat hafver.»

Vårt yttre lif ter sig ofta annorlunda än vårt inre.
Vi gälla kanske för troshjältar just de stunder, då vi i vårt

inre äro fulla af klentro. Se 2 Mos. 14: 13—15.

Världen tror, att den människa som talar så väl och
som synes så stark, icke längre har några strider att
utkämpa. Ack, om I kunden skåda dessa människors inre,
så skullen I hos dem upptäcka samma brister, frestelser och
begärelser som hos eder själfva. Hvad de äro, det äro de
allena af Guds nåd, »på det att den stora kraften» i deras
predikan »skall vara af Gud, och icke af dem». 2 Kor. 4: 7.

Hvarför ären I så benägna att den ena dagen afguda
en Herrens tjänare, och att den andra, då I upptäckt äfven
honom äga fel, förkasta honom såsom ägde han ej mer
något värde? Varen rättvisa och sansade den förra dagen;
varen trofasta, förebedjande och billiga den andra».

Juni 14. Under dessa dagar ha de flestas tankar litet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:36:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn2/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free