Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLM 1857.
325
besvarade välsignelsen med ett högljudt »amen». Därefter fingo de
gå i god ordning, den ena bänken efter den andra.
Det hörer äfven till egendomligheten hos denne kateket, hvilkens
nattvardsundervisning jag flere gånger afhört, att, då något viktigt
förekommer i undervisningen, uppmana barnen att omtala eller uppläsa
detta för föräldrarna, när de kommit hem. En gång hade barnen
blifvit tillsagda, att uppläsa martyrhistorien i Makkabeernas bok om änkan,
hvilkens söner den ena efter den andra på det grymmaste sätt blefvo
dödade, för det att de ej ville affalla från den judiska religionen.
Följande gång tillfrågades de, om de hade fullgjort den dem gifna
tillsägelsen. Somliga svarade ja, andra tego. Då bad läraren dem, som
åtlydt uppmaningen, att stiga upp. Nära hälften af barnen stego glada
och hurtiga upp. De öfriga sutto nedslagna och surmulna på sina
bänkar. — Då jag icke kunde förstå, hvarför läraren med sådant
efter-tertryck fordrade, att barnen för sina föräldrar skulle uppläsa ett stycke
af Makkabeernas böcker, sökte jag upplysning härom. Jag erhöll af en
ung man, som tillika med mig besökt katekisationen, den förklaring,
att man ville begagna barnen såsom inre missionärer, för att genom
dem inverka på ogudaktiga föräldrar, såsom äfven sker genom de
talrika barngudstjänster, barnmissionsföreningar m. m. som här i Berlin
förekomma.
Sedan jag afhört ofvan beskrifna katekisation och äfven från flere
andra håll börjat erhålla kännedom om tillståndet i Berlin, besökte jag
N., en af Berlins utmärktaste och berömdaste teologer. Han frågade
mig huru härvarande förhållanden behagade mig. Jag sade honom
bland annat, att jag icke tyckte om politikens inblandning i religionen.
Då han under det samtal, som med anledning häraf uppstod, om ock
med någon inskränkning, försvarade den grundsats, att en kristligt
sinnad präst äfven i sina predikningar och andra religiösa föredrag må
uttala sig öfver politiska frågor och tvistigheter, så invände jag, som
icke hade lust att disputera med den lärde mannen, att detta dock för
mig såsom främling förekom obehagligt, att det ej var vanligt i Sverige
och där säkerligen skulle väcka uppseende. Härtill svarade den lärde
teologen: »Ja, I svenskar hafven ingen konung af Guds nåde, därför
kunnen I icke fatta, huru nära ett kungadöme af Guds nåde ligger
teologer och fromma kristna om hjärtat.» — Jag blef i hög grad
förvånad öfver denna oväntade förklaring, oeh kunde icke undgå att
göra invändningar mot den samma. Jag frågade, huru han kunde be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
