Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 DAGBOKSBLAD.
år sedan, tillsammans med två andra ynglingar, gå ut till
Hagaparken »för att roa sig». Just som de på
Drottninggatan gingo förbi det lilla torget vid Adolf Fredriks kyrka,
begynte klockorna att ringa till högmässan. Då sade en
af L:’s kamrater: »Kom, så ska’ vi gå in och höra på
prästen en stund; det kan ibland vara riktigt lifvadt!»
Efter någon tvekan samtyckte de andra, och alla tre gingo
in. Det var G. Janzon, som predikade och till ingångsspråk
hade de heliga orden i i Joh. i: »Jesu Kristi, Guds sons,
blod renar från alla synder.» Bland annat yttrade han:
»Kanske du nu kan höra dessa ord utan vördnad och utan
att med ditt hjärta fatta, hvilken salighet de orden tillbjuda
dig. Men det kommer för hvarje människa en stund i
lifvet, då den härliga sanning som i dessa ord inneslutes,
är det enda som kan rädda henne från förtviflan. Bed därför
om nåd att kunna gömma dem i din själ till den stunden.»
. . . Här afbröts Larssons uppmärksamhet genom att en af
kamraterna stötte honom i sidan och sade: »Nej, detta är
ju bara tråkigt. Kom, så gå vi nu!» L. ville stanna; ty
predikantens ord hade trängt till hans samvete, och han
önskade höra mer. Men kamraterna ryckte honom i
armarna. Svag, som han var, gaf han efter och följde med
dem, samt tillbragte sedan »en glad söndag» i sus och dus.
Många sådana »glada» dagar följde på denna. L. blef
allt mer insnärjd i virfveln af världsmänniskornas »oskyldiga
nöjen». Trots ganska god arbetsförtjänst började penningarna
tryta till alla hans förlustelser. Och för att kunna åtkomma
50 kronor till utsväfningar blef han — en mördare.
När han efter ruset en morgon vaknade i fängelse,
var hans första känsla dof förtviflan. Han försökte beröfva
sig lifvet. Men Herren, som såg att den syndaren kunde
räddas, lät försöket bli upptäckt i tid och förhindradt. -—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
