Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alexander L. Kielland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85 -ALEXANDER L. KIELLAND.
är visst ej hans bästa novellett. Men den är bland
dem, som karaktärisera honom bäst.
Man är inne i det lättsinniga parisersällskapet
under och efter dinern. Herrarne äro af diverse
art. Damerna äro alla lika. Man får denna tomma»
lättsinniga konversation, och man får den, gifven
med en lätthet och elegans, som gör, att den kan
läsas högt i hvad sällskap som hälst. Det är
Delphin, som berättar. Det är något pikant, något
retande i tonen, som ibland får något så öfverdådigt,
att man nästan frestas att göra sig den frågan: Är
detta bara spirituelt? Är det ingenting mer? Och
dock ligger det något i hela tonen och sättet att
berätta, som låter en ana något annat.
Så frågar någon, om ingen kan göra litet musik.
Man är just sysselsatt med matsmältningen, röken
ringlar upp från cigarretterna mellan likörglasen.
Det är för tidigt ännu att tända ljus. Och
irländaren börjar att spela.
Ännu ser man något af Delphins leende. Men
så kommer skildringen af konstnärens spel, och
leendet stelnar allt mer och mer. Det går en iskall
rysning öfver läsaren. Man vet ej hvarför. Det
är hela hans sätt att röra tangenterna som man
förstår. Det är Kielland, författaren själf, som talar
genom de toner, han låter oss ana, och vi skakas
upp så häftigt, emedan han förstått att insöfva oss
så säkert.
»Han spiller fattigdomen».
Det kommer som ett anskri midt i all denna
lyx och lättfärdighet. Och vi förstå det. På hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
