Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holger Drachmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
HOLGER DRACHMANN.
domens införande hafva gifvit upp andan med den
suck, som sades gått genom Hellas’ dalar: »Den
store Pan är död.» Sagan sade icke sant. Det
fins mer än ett tecken på, att han lefver.
Drach-mann är en ande, som förstår en målare sådan som
Rubens, och som är slägt med den konst, hvilken
frambragte Rembrandts hustru, sittande på sin mans
knä, medan han med sin lediga arm höjer ett
bräddadt champagneglas. Men han äger också den
djupa melankoli, som man lär vid hafsstranden en
afton eller Inde i skoven, där vattnet af en bäck
sakta porlar fram och söker den väg, som leder
mot hafvet. Ty som sagdt — Drachmanns lyrik
är outtömlig på stämningar.
På gränsen till lyrik står Derovre fra Grænsen.
Man har kallat dikten för Danmarks Fänrik Stål,
och författaren har sjelf gifvit en vink om
slägtskapen mellan den gamle fänriken och sin sötare,
som varit med ute i kriget. Det skulle vara mycket
att säga om denna härliga dikt, hvilken med ens gjorde
sin författare ryktbar och populär på ett sätt, som
ingen af de yngre är eller kanske ens kan blifva.
Men jag vill inskränka mig till att fästa
uppmärksamheten på en sak, som är ganska tänkvärd.
Det är det nya sätt, på hvilket kriget blifvit
framstäldt. Det har skett på många sätt hos de äldre
författarne. Men ett drag har dock varit
gemensamt för de flesta. De ha lofsjungit kriget och
dess hjeltar, och om också tonen i deras skildringar,
såsom t. ex. just hos Runeberg, stundom varit mörk,
om krigets elände också kommit fram i all sin
nakenhet, så har dock hufvudtemat egentligen varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
