Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST STRINDBERG.
193
satirens vapen angripa en person, i hvad som gäller
hans offentliga uppträdande. Ty i detta har han
stält sig under allmänhetens dom och måste vara
beredd på den. Men i sitt enskilda lif bör man
vara fridlyst, för så vidt den satsen står fast, att
en människas handlingar tillhöra henne själf, så
länge hon ej kränker andras rätt. I)et är detta,
Strindberg ej respekterat. Och hvad angår de
stötar, tvifvelsutan ganska känbara, som Strindberg
själf fatt emottaga, så har detta varit en sak, hvilken
han bort från början ej blott förutse, utan äfven
när angreppen värkligen kommo, vara man att
bära.
Det fins bland Strindbergs ungdomsskrifter en
för hela hans författarskap mycket karaktäristisk
saga, hållen i fornnordiskt manér*). Det är den
gamla sagan om askepilten, omsatt i en säregen
form, han som ej fick vara med, när bröderna drogo
i härnad, därför att ingen visste, hur stark han
egentligen var. När han då gifvit sitt
mandomsprof, sprang han i båten, och »draken blef rodd ut
i fjorden för att komma till väder! —»
»Solen gick ned. Landet låg som en ljusblå
rand bakom dem. Då hördes ett dån i luften.»
»Hvad är det? sad’ Ån och sprang upp.
»Det är vädret, som kommer.»
»Ha vi långt qvar?»
»Yi ska böqa nu», sa Thore och lät hissa på.»
*) Förf. anser sig böra erinra om, att detta skrefs,
innan ännu »Svenska öden» utkommit.
Liter, karaktäristiker. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
