Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219 HARALD MOLANDER.
mig ej behöfva göra reda för hvad jag här menar
med tendens. Det har länge sedan blifvit utredt,
att ordet i våra dagar har en annan betydelse, än
det hade på 1700-talet.
Men skulle det vara en fordran på hvarje
arbete som ville göra anspråk på att innehålla något
nytt, att det skulle bäras upp af en politisk,
religiös eller sedlig tendens, då misstänker jag, att
åtskilliga af de yppersta nyare diktare skulle få
ställas på en ganska underordnad plats. En sak
är, att tendens, i den mening ordet här användes,
får finnas, en annan sak att den måste. Turgenjew
är sällan i egentlig mening tendentiös, Zola icke
heller, annat än i vissa af sina arbeten, hos
Dau-det och Goncourt torde det ock vara svårt att leta
ut tendensen. Ty man inbillar sig väl aldrig, att
Daudet skrifvit t. ex. »kungar i landsflykt» för att
få säga om konungamakten, att den är »une grande,
vieille chose, morte?»
Nej, det är icke blott de djärfva och nya
tankarna, som gifva ett arbete karaktären af »modernt».
Den noggranna, sorgfälliga, på värkligt studium
stödda psykologiska analysen, den detaljerade
iakttagelsen, själfva intresset för människan såsom
sådan, oberoende af tillfälliga egenskaper såsom parti,
tro, fädernesland o. d. — detta är kanhända ett
väsentligare drag hos nutidsdiktningen än apologier
för republik eller angrepp på en gammal troslära.
Just i denna mening är det »Furstinnan
Go-gol» är så alltigenom modern. Och det är från en
sådan synpunkt, man bör betrakta den, om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
