Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så ofta menskoögat blinkar,
I hvarje tusendel af nu-et
Kaskader utaf lif, mot hvilka
Ett Niagara är en stillhet,
Gå ut från Gud.
I dag oräkneliga verldar,
I går desslikes, fingo skapnad;
Hvar dag af året, år af tiden
Se’n evighetens gryning, skapar
All-lifvets Gud.
Hvar skall det stanna? Solar slockna,
Årtusens floder finna stranden,
Men dag ej ges, då lif ej födes,
Och ingen strand, der det kan sägas:
Nu hvilar Gud.
O, menska, menska, arma väsen!
I samma stund, som verldsklot brinna
Och nya rymders banor spännas,
Du kifvar om ett namn, en mullhög
Och ser ej Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>