Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och förvånade sig öfver hur dessa »köptes befängdt».
Han stod af gammalt väl med inflytelserika män och
rådde brodern Nils Nagnus, när riksdag
sammankallats till Örebro, att göra bjudningar för
statssekreterare och sådana herrar, liksom han sjelf
plägade göra. Alltifrån 1792 hade han tryckt
Almanackor, men åren 1806—12 trycktes de i Strengnäs,
illa förstås, och Lindh gjorde sitt bästa att få dem
igen, hvilket också lyckades, tack vare icke blott
hans dugligare tryckeri, utan äfven hans inflytelserika
vänner inom akademien. Med erkebiskopen Lindblom
stod han synnerligen väl, så att han fick öfvertaga
dennes, trots den nya grundlagen, 1810 utfärdade
20-års-privilegium på den officiela »långkatechesen».
Men han upprördes i sitt innersta vid ryktet att
Wallin förberedde »ett psalmbokssällskap, som
undantar brödet för alle ortens boktryckare, som på dennas
tryckning räkna sin egenteliga existence».
Erkebiskopen lugnade hans farhågor, Nya psalmboken
blef fri som den gamla.
Lindh var redan en gammal man när han, till
örebro-slägtens förargelse, gifte sig med en fattig flicka
i Stockholm. Stockholms-fränderna togo saken med
lugn, och fru Karin Lindh fick på slägtbjudningar
spela whist med sjelfva bröderna Wirsén, amiralen
och statssekreteraren. Att hon hjelpte sin man i
hans affårsgöromål framgår bl. a. af följande
karakteristiska meddelande till brodern Nils Magnus (1817):
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>