Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid började nu Kristina Nilsson sjunga,
och trots alla obehagliga känslor som fyllde mig
försökte jag att uppmärksamt lyssna på de skära toner,
hvilka nu likt silfverklockor klingade ut i rymden...
Min granne med bränvinsångorna hade kommit
ännu närmare mig. Ofrivilligt kom jag att kasta en
blick på honom. Han höll ögonen orörligt fasta på
balkongen, der Kristina Nilsson stod, och öfver hans
rödbrusiga ansigte hvilade ett nästan rörande uttryck
af naiv beundran, liksom hade han velat fråga:
»hvar-ifrån komma sådana toner, är det en menniska eller
en engel som sjunger?...»
Åter kom det liksom ett påträngande böljeslag
från detta haf af menniskor, som hotade att snart
vara i full storm. Poliskonstaplarne ansträngde sig
för att upprätthålla ordningen och bortkörde med
våld några karlar, som tycktes finna ett nöje i att
öka oredan genom knuffar och svordomar. En af
konstaplarne grep min granne i armen och ville köra
undan honom. Karlen sade ingenting, men han
spjer-nade emot och såg trotsigt på konstapeln.
Jag vände mig häftigt mot konstapeln och,
gripen af det hjertlösa i att jaga undan denne harmlöse
stackare, hvars mörka lif för ett ögonblick upplystes
af en stråle af skönhet, utropade jag:
»Nej, låt honom vara, han har ingenting gjort!»
Konstapeln betraktade mig förvånad, men släppte
genast karlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
