Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mäktigt grep mig den rymdens oändlighet, som på
ett ögonblick liksom löste mig från jorden. Jag blef
fullkomligt lugn; dödsångesten släppte mig, och
jag-började bedja...
Då, just som jag sagt farväl åt lifvet,
återkallades jag dit af en röst, hvars på en gång vänliga,
trumpna och befallande tonfall jag ännu kan höra,
som hviskade bredvid mig:
»Nu sko! frun ho! igen!»
Jag öppnade ögonen, men det var endast med
möda jag kunde vända på hufvudet; jag var till
hälften qväfd och så matt, att jag ej längre såg eller
hörde tydligt. Jag kände dock genast igen min granne,
som jag räddade undan polisen, och jag förstod också
ögonblickligen hvad han menade med att jag skulle
»ha igen». Det utsläckta hoppet tändes ånyo, och
med det vaknade äfven i sin fulla styrka begäret
att lefva.
»Kan frun slå sina armar kring min hals?»
frågade han på sitt trumpna, kommenderande sätt och
böjde sig ned öfver mig.
»Ja, ja», hviskade jag ifrigt. Men det var endast
med ansträngande af mina yttersta krafter jag
förmådde lyda honom.
Nu började en fruktansvärd strid på lif och död.
Jag kände ej längre bränvinslukten, som nyss
förefallit mig så outhärdlig, jag märkte ej de slitna,
illaluktande kläderna, det rödbrusiga ansigtet, som nä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
