Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Att han ska komma...»
»Hvilken?»
»Den der karlen.»
Ändtligen begrep han. Således var det ännu icke
slut med grubblerierna. Han hade ej hört något om
dem på en så lång tid, att han trott dem vara
alldeles försvunna, sedan hon blifvit frisk igen och
öfver-vunnit följderna af nervskakningen. Det bekymrade
honom att nödgas inse sitt misstag. Men emellertid
fann han det bäst att taga saken från den
skämtsamma sidan, lyfte upp hennes hufvud och skrattade
åt henne. Han ville bara underrätta henne om att
det fanns luckor till fönsterna, bastanta, jernbeslagna
luckor, som skötos för utifrån och skrufvades till
inifrån. Hon kunde ha dem tillskrufvade hela dygnet
om, ifall hon ville, och bränna ljus på dagarna, om
hon tyckte det var trefligt. Sedan kunde man sätta
jernbommar för dörrarna, också med konstlås, som
ingen kunde öppna mer än hennes herre och man.
Elisabet skämdes betydligt, men måste skratta
med, och hur det var, kände hon sig litet tröstad.
I slutet på september flyttade de in, och den
första tiden i det nya hemmet var glad och angenäm.
Elisabet var nästan ständigt sysselsatt med sina
vär-dinnepligter. Det var hennes stolthet att få visa sitt
lilla bo för alla vänner och bekanta. Och när det
gällde att första gången besöka henne, var det ingen
som drog sig för den långa vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
