Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De främmande stodo qvar och hörde på.
Axelsson lade då och då in en fråga, men Elisabet stod
tyst med handen på sin mans arm, slukande
gumman med ögonen, som om hvarje ord varit af
onämnbar vigt. I början trodde hon, att alltsammans var
ett misstag. Den karlen derinne med det slappa,
infallna ansigtet skulle vara samma rödbrusiga, grofva
menniska, som sagt, att hon skulle vänta honom,
och som hon väntat i ångest för hvarje dag, som
förstört hennes frid, och hvilkens närvaro hon tyckt
sig förnimma öfverallt. Och hon skulle icke ha känt
igen honom! Det var inte möjligt! Men gumman
berättade och berättade. Och allt hvad hon sade,
slog in på den händelse, som så djupt ingripit i
Elisa-bets lif. Det var sanning. Den dödsdömde karlen
derinne var hennes så grymt fruktade plågoande, en
menniska, förstörd af dryckenskap. Han kanske
verkligen var onykter den der natten. Han hade kanske
aldrig haft en tanke på henne under hela denna tid.
Och hon som lidit så!
Slutligen togo de afsked af gumman och gingo.
Under några minuter sade de icke ett ord till
hvarann. Men då de kommit ett stycke nedåt gatan,
såg Axelsson på sin hustru.
»Nå Elisabet», sade han.
»Ja ...» sade hon.
»Hvad tror du nu?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
