Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå ja, man pratar ju också om det nuvarande
glasbruket inte så litet», anmärkte värden.
»Besynnerligt är det med hela bruket. Ni vet kanske inte,
att det anlades först i bergen på Södermalm, inte
långt från Catharina kyrka, och att Glasbruksgatan fick
sitt namn af det. Men så flyttades det till Rosenbad
på Norrmalm. Melcher Jung hade fått privilegium på
dess inrättande redan under drottning Christina, skall
jag säga. Från Rosenbad förlädes det hit till
Kungsholmen, men inte der det nu ligger, utan just på tomten
här vid gamla bron, midt för Blekholmen. Tomten kom
sedan i hofjunkaren Snoilskys ego, men han sålde den
till färgaren Godefroy, och så vardt riksrådet, grefve
Ehrenpreus slutligen egare och anlade der det
sommarpalats, som han uppkallat efter sin grefvinna, som
är en född Linroth.»
»Johan Ernst Snoilsky var en ärans man, har
jag hört», inföll Märta, hvilken tycktes ha återhemtat
sig och lyckats få igen sitt vanliga glada lynne. »Det
var ju han som lät fattigt folk bo på sin sjötomt utan
hyra. Det har grefvinnan på Catharineborg berättat.
Men nu är den sjötomten borttagen.»
»Det är sant», bekräftade Märtas far, »och der
går nu vägen förbi Lennmans reparebana, som förr
var Nymans, ända ut till Förderfvet och Hornsberg. Nu
för tiden talar man så mycket om det grefliga
Catha-rineborgs härligheter — ja Märta känner nog till det
— att man alldeles glömt bort, det Jungens glasbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
