Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lefvande kanalje, var jag inte sen att söka få tag i
honom. Jag var ända upp till Munckan, men der
fanns inte en själ mer än mjölnaren, och han hade
inte sett något ovanligt, inte hört heller, for si,
vin-garne gjorde ett fasligt väsen i den här starka blåsten.»
»Och nu tror Berg, att det var någon som ville
ta lifvet af honom? Berg är väl inte så märkvärdig
heller, att han skulle ha sådana dödsfiender»,
anmärkte någon bland garfvarmästarne. »Det är bara
storfolk man vill komma åt på det viset.»
»Inte vet jag», sade verkgesällen och såg
blygsam ut. »När jag inte märkte något ovanligt vid
väderqvarnen, gaf jag mig ned hit. Mästaren har
varit så god och bjudit mig med på kalaset, men
först ville jag se om vårt folk gjort ifrån sig arbetet
ordentligt och att elden vore riktigt släckt, och
derfor gick jag ned i verket och gjorde en titt i sjögården.»
»Det gjorde Hans rätt i», förklarade Wiedeman.
»Och så?»
»Jo, så såg jag den svarte igen, och det tyckte
jag åter var kusligt, ty inte kan jag begripa hur han
kommit in i sjögården.»
»Den svarte!» skrattade Märta. »Allt är väl svart
i mörkret?»
»Åh ja», medgaf Hans Berg, »men se den här
var så svart, att han lyste i mörkret.»
Det uttrycket åstadkom mycken munterhet hos
sällskapet, men verkgesällen lät sig icke störas af skrat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
