Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något som tillhört en främling. Åh, jag har lärt mig
känna dina landsmän.»
»Men hvad ämnar du nu företaga?»
»Ack nu! Hvad skall jag göra utan den stora
häfstång, som skulle lyfta den tunga bördan? Jag
är förtviflad, dyra Märta! En skatt har jag dock
funnit, och den är du, högt älskade.»
Märta tryckte ömt hans hand.
»Den skatten må ingen försöka att ta ifrån mig
... Ingen, säger jag, ty jag förgör den fräcke
nidin-gen.»
Panninis ögon lyste med en hemsk glans i den
ljusa sommarnatten.
»Vincenzo», sade Märta och lade sin hand lugnande
på hans arm. »I detta land förgör man inte sina
motståndare. Man röjer dem inte ur vägen.»
»Inte!» skrek italienaren i yttersta vrede, och
ögonen lyste ännu hemskare. »Jo, jag undanröjer
hvar och en som ställer sig fiendtligt i min väg. Hå,
den gamle trädgårdsmästaren må akta sig. Det kan
nog komma hans tur också.»
Märta förskräcktes för det vilda, blodtörstiga
uttrycket i den älskades ansigte, men hon tyckte dock
i all sin fasa för detta nästan mera om sin Vincenzo
i detta ögonblick, än då hon sett honom vanmäktigt
anfäkta sig mot Hans Bergs plumpa tilltag.
Hon ville göra ett nytt försök att lugna honom,
men i detta ögonblick trängde upp till Qvarnberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
