Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JM
sågo honom och ett par af Schultzens spaniorer ro
öfver åt södra landet. Han tycktes vara resklädd,
säga garfvarne, och hade en kappsäck i båten. Skada
var ändå, att man icke hann hugga nacken af honom.»
»Far!»
Det var allt livad Märta sade. Hon skrek ej,
jemrade sig icke, gret ej ens. Hon stirrade i stum
förvirring på föremålen omkring sig. Men det kunde
ju icke vara sant. Att ej Pannini begått mordet på
Hans Berg, visste hon ju. Hon hade så tydligt hört
klockan slå tio, då han redan en god stund befunnit
sig vid hennes sida, och det var först vid den timmen,
som den olycklige verkgesällen lemnade värdshuset.
Detta var ju fullt intygadt. Berg hade således yrat,
då han utpekat italienaren som sin baneman eller
ock hade han varit så elak, att han i sin svartsjuka
beljugit den oskyldige. I hvad fall som helst visste
hon, att det ej varit Panninis hand som fört
mordvapnet. Hvarför skulle han då behöfva fly? Vore
det dessutom möjligt, att han kunde lemna henne
utan att gifva ett enda tecken ifrån sig? Hade han
ej ännu aftonen förut bedyrat sin kärlek varmare och
kraftigare än någonsin förr?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
