Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trättbyst af Niccolö Uzzano, om det lilla vackra
vax-hufvudet i Lille samt om Guido Mazzonis kraftiga
terrakottagrupper i Modena och Neapel. Först då den
marmorhvita antika skulpturen återupptäcktes,
minskades smaken för denna färgrika bildkonst, och i vårt
århundrade har man sökt bevisa den färglösa
plastikens allena berättigande.
Skulptören — har man sagt — har till uppgift
att behandla gestalten blott med afseende på dess
form, och derför bör han begagna sig af det
material, som renast uttrycker blott denna form, d. v. s.
bronsen eller den ofärgade marmorn, ty genom
användande af färg griper han öfver på en annan
konstarts område. Den polykroma skulpturen har en
annan uppgift än det äkta konstverket: dess mål är
att förvillande naturtroget återge den menskliga
gestalten; men detta mål är och förblir en utopi.
Häremot synes man mig dock kunna invända,
att endast den påklädda vaxbilden i Panopticum har
sökt närma sig en dylik naturtrohet. Redan i
användandet af färg i st. t. verkliga kläder ligger ju ett
visst stiliserande. Mazzonis brokiga terrakottafigurer
verka derför obestridligen såsom konstverk, under
det att de katolska kyrkornas utpyntade
madonnabilder endast förefalla oss såsom dockor.
Ett måttligt användande af färg behöfver för
öfrigt ej strida mot skulpturverkets påstådda uppgift
att blott uttrycka gestaltens form, ty vid det fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
