Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att ta notis om innehållet och sade:
- Det är bra. För en natt kostar det två kopek hos mig,
för en vecka tio och för en månad tretti. Ge dig av in och
skaffa dig en plats - men inte en som redan är upptagen,
för då blir det slagsmål. Mina hyresgäster låter inte huttla
med sig.
- Kan jag inte få te och bröd eller något annat att äta
här? frågade nykomlingen i regel.
- Jag kommersar bara med väggar och tak - för vilka
jag själv måste betala den där skurken till värd,
köpmannen av andra gillet, Judas Petunnikov, fem rubel i
månaden, förklarade Kuvalda i affärsmässig ton. Och hit
kommer bara folk som inte vet vad lyx vill säga. Men om du
är van att kalasa alla dar, så finns det en utspisningslokal
här mittemot. Bäst vore att du lade bort den där dåliga
vanan, min son. Du är ju ingen förnäm herre - vad ska du
då med mat att göra? Sug på ditt eget späck, det är
mycket förståndigare!
Dessa och liknande yttranden, som alltid framfördes i
en överdrivet sträng ton men med leende ögon,
förskaffade i förening med hans vänliga behandling av sina
hyresgäster ryttmästaren stor popularitet bland stadens fattiga
befolkning. Inte sällan hände det att någon av hans forna
nattgäster, som lyckats arbeta sig upp igen och fiffa upp
sitt yttre en smula, kom in på gården för att göra en liten
påhälsning hos Aristid Kuvalda.
- Goddag, ers välborenhet! Hur står det till?
- Tack, det knallar och går. Nå, vad är det fråga om?
- Jag är visst inte igenkänd?
- Nej, inte precis...
- Men har ni då alldeles glömt...? Jag bodde ju en hel
månad här hos er i vintras. Då det blev stor razzia och
tre stycken blev fast...
- Käre vän, sånt händer ofta under mitt gästvänliga tak.
- Vad nu då!... Ni skojade ju så med poliskommissarien.
- Seså, dra åt skogen med alla dina hågkomster - säg
rent ut vad du vill.
- Får jag inte lov att bjuda på något? Medan jag bodde
här hos er trakterade ni mig ofta med ett och annat...
- Tacksamhet bör alltid skattas högt, käre vän,
isynnerhet som man så sällan träffar på den hos människorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
