Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eländets gränd var blommorna vissnade i förtid eftersom de
spirade upp på en mark som saknade friska safter.
Allt detta småfolk samlade nu skolläraren ofta omkring
sig, och efter att ha köpt semlor, ägg, äpplen och nötter
gick han med dem ut på fältet neråt floden. Där slog de
sig ner på marken, mumsade först begärligt på allt vad
skolläraren hade haft med sig åt dem och roade sig sedan
med alla möjliga lekar, varvid de fyllde luften på en versts
omkrets med sitt sorglösa stoj och skratt. Drinkarens
långa magra gestalt tycktes krympa ihop bland alla dessa
småttingar som behandlade honom lika förtroligt som en
jämnårig. De kallade honom helt enkelt Filipp utan att
ens tillfoga epitetet "farbror". Som grodyngel snodde och
myllrade de omkring honom, knuffade honom, hoppade
upp på hans rygg, klappade honom på det kala huvudet,
drog honom i näsan. Men allt detta tyckte han visst om,
för han protesterade aldrig mot de friheter som de tog sig.
Han talade mycket lite med dem, och när han gjorde det
skedde det på ett försiktigt, nästan skyggt vis, som om han
fruktade att hans ord skulle kunna besmitta eller på något
vis skada dem. Så tillbragte han ett par timmar med dem
som deras leksak och lekkamrat, betraktade med sina
melankoliskt dystra ögon deras muntra, upplivade
ansikten och lämnade dem sedan för att långsamt och
betänksamt styra kosan till Vavilovs krog, där han stillatigande
och skyndsamt söp sig redlöst berusad.
Nästan dagligen, då skolläraren kom hem från sina
reporterpromenader, hade han med sig en tidning, och
genast samlade sig omkring honom ett helt sällskap av
vinddrivna individer. Så snart de fick syn på honom kom de
fram ur alla vinklar och vrår på gården, somliga druckna,
andra plågade av kopparslagare, var och en illa tilltygad
på sitt särskilda sätt men alla lika eländiga och smutsiga.
Där kom Aleksej Maksimovitj Simtsov, före detta
jägmästare på ett kronohemman och numera gatukrämare,
som handlade med tändstickor, bläck, putsmedel och
skämda citroner. Han var en sextioårs man, klädd i en
rock av segelduk och en stor hatt vars tillknycklade brätte
skuggade hans pussiga, röda, av ett tjockt vitt helskägg
inramade ansikte. Ur detta ansikte framträdde en liten
eldröd näsa, tjocka läppar med samma färg och ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
